Lite Affischuppsättning...
En eftermiddag satte vi upp fina, färgglada affischer på Kagg och Jenny som Kommunen hade ordnat till oss! 
Såhär såg den ut... 
Vad Kan Ungdomar Lära Av Förintelsen?
Hej Byggbussen!
Lever du? Vi lever, det var ett tag sedan sist. Vad har hänt, inte jättemycket faktist. Två möten med Kommunen och Antidiskrimineringsbyrån, lite uppsättning av afficher och något trevligt lunchmöte med projektgruppen.
Det är mest nu i veckan vi har haft en del att göra. Imorgon är det Förintelsens minnesdag och vi ska delta i ett evanemang tillsammans med bland annat kommunen och levande historia. Tanken är att vi kommer att hålla i en liten del av föreläsningen och prata om "vad vi ungdomar kan lära av förintelsen". Vi har skrivit ihop ett manus på ungefär en kvart planerat att sammarbeta med Högalids folkhögskola som kommer spela låtar "om människan".
Här är en länk till evanemanget: Förintelsens minnesdag i Kalmar | Forum för levande historia
Det var faktist mycket svårare än vad vi trodde att sätta ihop "föredraget". Just för att det är så kort tid måste vi vara jättenoga med vad vi säger och vad vi har med. det är svårt att få med allt vi egentligen vill säga på en kvart så vi har fått sålla ut det viktigaste. Jag tror alla vi känner att det är bra att vi kommer få chansen till ännu en redovisning då vi håller i en större del och kan lägga upp det lite mer på vårt eget sätt.
Nu har vi delat upp det så att Måns och Maria börjar med att berätta om vår resa och lite olika känslor som vi tycker är viktiga att ta upp. Sedan kommer antagligen Högalids folkhögskola spela någon/några låtar innan Elin och jag pratar lite mer allmänt om vad vårt projekt går ut på. Vi kommer där ta upp rubriken "vad vi ungdomar kan lära av förintelsen" och sedan avslutas allt med lite musik. Vi tänker visa bilder från vår resa, framförallt bilder från historiska platser knutna till förintelsen.
Och nu till sist, vill vi uppmana Er, alla kära trogna läsare att klockan 17:15 mötas vid Kalmar Slott för att tillsammans med oss gå i ett fackeltåg till den judiska kyrkogården som en manifestation mot intolerans och främlingsfientlighet. Vi tänder facklorna för att minnas och hedra förintelsens alla offer.
Artikeln ♥
Förresten!
Vi ska vara med i tidningen!
På måndag är det dags för träff med Barometern. Återkommer med information om hur det gick och om vi sa några konstiga saker.
Sista dagen i Krakow + hemresedagen
Själva utställningen var väldigt välgjord (och antagligen ganska påkostad), och visade allt från hur förintelsen började till hur livet kunde se ut/såg ut i ghettona till, såklart, hur Schindler bar sig åt för att kunna hjälpa alla människor han hjälpte. När vi kom in fick vi först se en bildutställning och en film om arbetarna på Schindler's fabrik (mer om hans fabrik och hans liv kommer i ett annat inlägg), och sedan gick vi vidare genom utställningsrummen som alla hade ett specifikt tema. Ett rum hade stora hakkorsflaggor i taket och nazistpropaganda på väggarna. Ett annat visade en liten lägenhet full med människor som utförde vardagssysslor och som skulle föreställa livet i ett ghetto och avsaknaden av livsrum. Ett tredje rum var tapetserat med fragment av brev som de utsatta för förintelsen skrivit. Det fanns också ett väldigt speciellt rum, som var mer som en mörk passage med mjukt, buckligt golv och som vi senare förstod skulle visa på osäkerheten många människor måste ha känt under förintelseåren. Då detta var sista dagen och vi redan hört och sett så mycket som rörde förintelsen blev det mycket känslor inne på muséet. Vi blev återigen påminda om allt det hemska som hänt och dessutom kunde vi nu koppla det vi såg på utställningen till det vi upplevt tidigare under veckan. Det var ett bra avslut och en bra sammanknytning av resan.
Efter muséet var alla hungriga och vi kände att det var dags för lunch. Efter ett stopp i en jättemysig liten affär där vi köpte anteckningsböcker och kalendrar hittade vi en restaurang där vi kunde få våra pizzor, pastor, soppor och pannkakor. Resten av dagen ägnade vi åt att strosa runt i Krakow, fika och fundera. Många tankar snurrade antagligen i huvudet på alla fem, så det var skönt att ta en lugn eftermiddag för att smälta alltihop.
På kvällen bar det av med buss till Katowice, där flyget skulle gå ifrån nästa morgon. Dock visade det sig när vi kom fram att flygplatsen (och hotellet) låg 45 minuter från staden, vilket vi inte riktigt tagit med i beräkningarna. Problem är till för att lösas tänkte vi, och efter lite förhandlande med diverse taxichaufförer (mest med hjälp av teckenspråk) fick vi tag i en taxi som kunde ta alla fem plus resväskor till Katowice Airport. Under färden gjorde Mari (med lite hjälp av projektgruppen) sitt bästa för att få chauffören att förstå vad Sverige var för land (ABBA! BJÖRN BORG! IKEA! DALAHÄST! osv.). Tragiskt nog är det inte säkert att han förstod, eftersom han inte kunde ett ord engelska och vi inte kunde ett ord polska förutom hej och tack ... Väl på hotellet hade vi fem minuter på oss att beställa mat innan köket i restaurangen stängde, och efter att ha ätit oss mätta gick vi och la oss i våra lyxiga (för Maria, Elin och Maris del) alternativt halvsjaskiga rum (för Carro och Måns del). Sedan sov vi gott tills klockan ringde halv fyra och det var dags att kasta sig upp ur sängarna för att vara först till gaten vid planet som gick klockan 06.15.
Och först vid gaten var vi, utan konkurrens. Vi hade nog missuppfattat reglerna lite. I vilket fall släpptes vi till sist ut bara för att kliva rakt in i en såndär buss de brukar köra runt med på flygplatser. Konstigt, tänkte vi, eftersom det stod ett plan precis där på andra sidan bussen, tio meter från gaten. Men vi gick snällt in i bussen där vi tillbringade femton minuter med stängda dörrar innan den överfulla bussen började röra på sig. Och det var nu det polska flygbussystemet gjorde vår alldeles för tidiga morgon ganska bra. För bussen tog bara ett litet snabbt varv runt planet (som fortfarande stod tio meter från gaten) och stannade på exakt samma ställe som tidigare, öppnade dörrarna och lät oss gå ur. Kanske var det bara för att lätta upp stämningen lite, kanske var det för att de två VIP-personerna skulle kunna gå på planet först eftersom Wizz Air inte kör med stolsnummer. I vilket fall var det roligt!
Efter en dryg timme landade vi på Sturup och tog flygbussen till Malmö där Måns äntligen fick äta på sitt efterlängtade Subway. Efter frukosten tänkte vi vara lite smarta och komma med ett tidigare tåg hem. Tyvärr fick det tidigare tåget göra ett längre uppehåll någonstans på halva vägen för knarkrazzia och polisförhör (vi verkade dock vara fria från misstankar), och tre stora väskor fyllda med knark lyftes av tåget och fick följa med polisen istället. Detta lilla missöde gjorde att tåget var tvunget att vända igen för att hinna med tabellen, och vi fick helt enkelt hoppa av och vänta på det senare tåget (som vi egentligen skulle ha tagit). Så på detta har vi lärt oss att aldrig försöka komma hem tidigare, det är ändå ingen idé och kommer bara sluta med avsevärt sämre sittplatser och en lång väntan i någonstans Smålandsskogarna.
Tillslut kom vi hem till Kalmar, och där befinner vi oss fortfarande. Vi ska försöka börja uppdatera bloggen lite igen, har bara tagit en projektarbetes-paus för att hinna med resten av skolarbetet.
Kram projektgruppen.
Auschwitz-Birkenau
Idag har det varit en otroligt tuff dag för oss alla, kanske den mest jobbiga och tyngsta på hela resan. Idag har en del av gruppen besökt Auschwitz Birkenau.
För att förbereda oss för resan började vi dagen lite lättsamt. Vi år frukost på ett mysigt café, handlade på den lokala marknaden och tittade på konst i galleriorna. Efter en god lunch (där Måns fick känna på svårigheterna med att skilja på symbolerna för dam och herrtoalett) mötte vi upp Michat som skulle guida oss genom lägerområdet.
Auschwitz var mer välorganiserat än Majdanek och så otroligt mycket större på alla sätt. Vi började i Auschwitz I. Vi gick genom den ingång till lägret som så många fångar redan vandrat igenom. "Arbeit macht frei". Lägret var otroligt stort och var uppbyggt av 28 tegelbaracker som var och en var ämnade för ca 1000 fångar. Målet för det här bostadsområdet var inte att de skulle bo människor här, utan de skulle förvaras i väntan på döden. Det var så organiserat och målet för lägret var så hänsynslöst grymt förutbestämt. En välorganiserad dödsfabrik. Det såg ut som ett bostadsområde, skillnaden var att det här låg en så tjock dimma av skräck och fasa att den nästan gick att ta på.
Utställningarna bestod delvis av rester och forna tillhörigheter till fångarna. Det var skor, väskor, glasögon, käppar, kammar och mycket mer. Det fanns en stor glasmonter fylld med människohår som klippts av från de döda kropparna i gaskamrarna. Sammanlagt hittade man sju ton människohår varav två ton var med på utställningen. Alla saker, tillhörigheter och efterlämningar var i så stor mängd att det blev fruktansvärt starkt och verkligt.
Vi fick se den berömda dödsväggen, väggen där dödsdömda fångar blev avrättade. Där hade besökare lagt blommor och tänt gravljus. Att ha någonstans att lägga blommor för att hedra alla människor som dödats kändes rätt. Det var vackert och så fruktansvärt sorgligt.
Vi gick in i block 11 som fungerade som ett tortyrfängelse där fångar som på något sätt misstänktes för motstånd mot det tredje riket hölls fångna. Problemet för fångarna var att i princip allt kunde betecknas som motstånd. Att gömma mat, trösta eller stödja andra fångar socialt, förstöra redskap eller kanske att arbeta lite för långsamt.
När vi besökte sjukhuset så berättade guiden om fångarna som tvingades besöka det. Sjukhuset var inte en plats som innebar tillfrisknad. Sjukhuset var en plats som innebar en direkt dödsdom, dvs man blev helt enkelt avrättad på plats. Man var inte längre arbetsduglig och tjänade därför inte heller något syfte.
I en korridor var väggarna täckta av bilder tagna på nyanlända lägerfångar. Det var både kvinnor och män och på bilderna stod både ankomstdatum och dödsdatum. Det skiljde i regel bara en ytterst kort tid mellan dessa datum. Vissa fångar överlevde endast ett par dagar, andra flera månader. De som vid ankomsten direkt togs till gasning vid selektionerna dokumenterades aldrig och allt spår på att de någonsin hade befunnit sig på platsen var borta efter bara några timmar. De varken fotograferades eller listades. De var allt för många.
När kvällningen överraskade oss och mörkret trädde in åkte vi till Auschwitz II, Birkenau. Vi såg den kända inträdesporten där tågtransporter med fångar kördes ända in i lägret, den så kallade dödsporten. I Birkenau fanns det trehundrade baracker som ursprungligen var byggda som mobila stall för ca 50 hästar i militärt syfte. Under förintelsen flyttades de till lägerområdet för att bli "hem" för mer än 200 fångar per barack. Det hade blivit ordentligt mörkt och det ända som var upplyst var vakttornen, det dubbla taggtrådsstängslet och inträdesporten. Det i kombination med avlägset hundskall och vår ångande andedräkt i kylan skapade en spöklik stämning. Det var inte svårt att föreställa sig hur det hade varit att leva här. När vi lämnade lägerområdet för att återvända till Krakow och verkligheten kändes det på något sätt som att vi lämnade alla fångarna kvar. Det kändes som om de fortfarande låg och sov i barackerna.
Det sista stoppet var på perrongen utanför lägret dit tåg med kvinnor, barn och män, gamla, svaga och sjuka anlände för att forsla dem till lägerområdet, eller i vissa fall direkt till gaskamrarna. Det var på denna perrong familjer separerades och för sista gången såg varandra för att alla gå sina öden till mötes.
Det var så mycket intryck och så mycket som var svårt att förstå denna dag. Vi kommer aldrig att förstå hur offren kände, inte heller förstå hur soldaterna kände. Vi kommer aldrig att förstå vad som utspelade sig i Auschwitz Birkenau. På samma sätt kommer vi inte kunna få er att förstå hur vi kände. Hur allting uppfattas är högst individuellt och det går inte att generalisera. Det vi upplevde var stor sorg, ånger, smärta, ondska, skam och extrem tyngd.
Första dagen i Krakow
Nu sitter vi i vår jättefina lägenhet mitt i Kazimierz (en supermysig gammal stadsdel i Krakow). Vi har precis kommit hem efter att ha spenderat några fantastiska timmar på stadens opera. Lucia di Lammimore avnjöts och det var fem mycket nöjda åhörare som lämnade byggnaden efter tre akters underhållning (Mari för att hon fått se sin favoritopera, vi andra för att vi för första gången fått se detta fenomen och kommit på att vi gillar det!).
Vi började dagen med att stiga upp vid den mycket angenäma tiden 04:30 för att ta en taxi till Lublins tågstation. Vid lunchtid anlände vi till Krakow där vi mötte upp Beata - en polsk dam vars lägenhet vi hyr under vår vistelse här. Efter att ha ätit lunch och strosat runt i de gamla kvarteren så blev vi oerhört tilltalade av de gula turistbussarna som ständigt passerade på gatan. Därför bestämde vi oss för att följa med en sådan fin buss. Turen innefattade de judiska kvarteren, Kazimierz, och det judiska ghettot. Eftersom den svenska inspelade rösten som skulle agera som guide var svår att förstå (vi befarar att Google transalte hade ett finger med i spelet) blev vi istället guidade på engelska. Vi besökte synagogor, monument och andra platser som vittnade om historien. En av dessa platser torget där det deporterade judarna fick vänta på avgångar till koncentrationslägren. Idag står det ett stort antal stolar av järn på torget som symboliserar de möbler som kastades ut på gatan och som en gång tillhört de deporterade judarna.
Vår söta chaufför gick med på att köra oss till operan för att köpa biljetter. Det var lättare sagt än gjort. Att vara vilse på motorvägen i en gul turistbil som max kör i 40 km/h är rätt spännande. Lyckligtvis slutade denna resan bra, vi fick våra efterlängtade biljetter och Mari var lyrisk.
Opera har en läkande kraft precis som Mari så bra sa: När man går runt och ser vilka hemskheten människor kan utsätta varandra för kan man komma ihåg att vi även kan göra vackra saker. Såsom opera.
Sedan utforskade vi Polens dansgolv och släppte loss i en rungande dans med härliga polacker.
Majdanek
Torsdag i Warszawa
Onsdag i Warszawa
Dagen borjade med frukost pa vart hostel. Med Warszawas stadskarta i hogsta hugg letade vi reda pa den narmsta vagen till Okopowa Street Jewish Cemetary. (Det Maria skrev om har).
Kanslan pa kyrkogarden ar svar att beskriva och vi reagerade alla pa olika satt. Nagot de flesta av oss kande valdigt starkt for var de olika minnesmonumenten (titta pa nagra av dem har). Speciellt berorda blev vi av ett minnesmonument over alla de barn som forlorade sina liv i Warszawas ghetto. Over en miljon barn fick satta livet till under de tre ar som ghettot existerade. Det fanns en text pa monumentet skriven av Jack Eisner: "Grandma Masha had twenty grandchildren, Grandma Hana had eleven. Only I survived".
Stamningen pa kyrkogarden var verkligen speciell. Over 200 000 gravstenar samlade pa ett och samma stalle, ihoptrangda och i vissa fall trasiga och valta. Eftersom hela familjer utplanades under forintelsen fanns det i manga fall inga som kunde ta hand om gravarna och efter kriget lamnades manga till att forfalla. Runt kyrkogarden flot storstadslivet i Warszawa pa som vanligt men inne pa kyrkogarden stod tiden stilla. De orakneliga gravstenarna, i olika utformningar och fran olika tidsepoker, stod och lag ostrategiskt utplacerade omgivna av skog. Det gav ett lite spoklikt intryck.
Efter ett par timmar pa kyrkogarden kande vi oss fardiga och tog da sparvagnen in mot staden till "det lilla ghettot". Vi at lunch pa en italiensk restaurang och promenerade sedan in i det forna ghettot. Med vara forkunskaper som grund och med kartan till hjalp vandrade vi runt mellan olika historiska platser. Vi koncentrerade oss pa att forsoka forsta, iallafall litegrann, av det som skett pa platsen. Ghettot i Warszawa forstordes nastan helt tillsammans med resten av staden, men Proznagatan finns kvar aven om den ar forfallen. Fonstren ar forbommade och rutorna saknar glas. Tegelvaggarna ar sonderfallet och slitna. Dar har man satt upp bilder pa "vanliga" invanare i ghettot, invanare som fatt satta livet till under krigsaren. I ovrigt finns inte manga spar, de flesta husen star tomma. Dock finns det byggnader pa gatan som ar upprustade och dar livet har gatt vidare.
Det mesta av staden forstordes nar de tyska nazisterna lamnade Polen; darfor ar resterna fran det gamla ghettot inte manga. Ofta fick vi forsoka tanka sjalva hur det hade kunnat vara och hur det hade kunnat se ut.
Vi gjorde ocksa ett besok i Nozyksynagogan, den enda kvarvarande synagogan i Warszawa sedan Forintelsen da ovriga 400 synagogor brandes ned.
Dagen avslutades med ett besok i gamla stan dar vi strosade lite och at middag pa en mysig restaurang. Det var var onsdag.
Kyrkogarden
Barnmonumentet
Minnesmonument av Janusz Korczak tillsammans med sina barnhemsbarn som han foljde in i doden i Treblinkas gaskammare (las hans historia har).
Proznagatan (den intakta gatan fran Warszawaghettot).
Antligen framme!
Har kommer en liten halsning fran Polen! Ty nu ar vi antligen har! Vi har gjort oss hemmastadda pa ett riktigt mysigt Hostel i Warszawa. Helt obeskrivligt mysigt enligt Elin och Carro!
I denna sena kvallstimme sitter vi och planerar morgondagens program over en kopp varmt te. Mari blev trott, gav upp och gick och lade sig. Inte sa konstigt efter den har langa dagen.
Vi borjade resan i ottan, narmare bestamt gick taget redan vid sju pa morgonen... Vilket i sin tur gjorde att vi fick lite trevlig kvalitetstid i Malmo stad. Nar vi efter en forvanansvart kort flygtur kom fram til Warszawa firade vi det med en underbar middag pa en underbar resturang med var underbara projektgrupp. Nu ska vi lagga oss i vart mysiga rum och bli riktigt utvilade infor morgondagen.
God natts somn!
Panikpackning
Godkväll Byggbussen!
I morgon bär det av! Nu är jag här igen, kvällen innan utan att vare sig ha tvättat eller packat... Men bara man blint följer vår packlista så kommer det nog bli bra. (Jag har redan omsorgsfullt lagt ner häftstiften till häftapparaten i väskan) Jag ville nog mest säga hej och önska alla andra i projektgruppen god packningslycka! Jag tror nämligen inte jag är ensam om panikpackningen, inte heller om att ha resfeber.
Så, Hej! och God packningslycka!
/Carro
<-- tyckte de var fina :)
Frukostmöte
Nu ska vi göra en kom-ihåg lista:
Skriva ut pdf - Mari
Kolla flygbiljetterna, skriv ut - alla skriver ut det som de har på sin mejl
Hämta tågbiljetter - Elin, Maria
Skriva färdigt fakta enligt fördelningen så att vi kan berätta på tågresan
Kolla var hotellet i Warsawa ligger.
Ringa kommunen om pengar
Elisabeth Stening om försäkrning
Pengar på maris konto kolla
Carl-Peter vill ha bloggadressen
Måns kollar minidator
Kamera (extra minneskort) Mari
Skjuts till tåget
Vad man absolut inte ska glömma att packa:
Kamera
Pass
Biljetter
Bokningarna
Telefon
Pengar
Mappar och HÄFTAPPARAT
Medicin
Laddare
Bra skor
Adapter
Varm tröja mm
Kläder så att man inte fryser
Bok
Nödmat
Öronproppar
Nu är vi på gång!
Nu har resplan ändrats igen! Efter goda tips och idéer från Karin Wiström på Forum för Levande Historia har resplanen uppdaterats ytterligare en gång (den blir bara bättre och bättre med tiden!). I och med att platser som vi ska besöka (i mån av tid) har lagts till har även listan med sevärdheter att läsa på fakta om i förväg vuxit.
Här kommer uppdateringarna!
Puss & Kram
Polenresa - Maris resebyrå ♥
Dag 1
Avresa Kalmar – Malmö
Flygbuss: Malmö – Sturup
Flyg: Malmö – Warszawa
Incheckning på El Hostel i Warszawa
Dag 2
Guidad promenad genom staden. (Start i Gamla Stan)
Besök på museet om Warszawa-upproret.
Dag 3
Besök i Warszawas f.d. ghetto. Ul. Prozna, Ul. Krochmala, Ul. Okopowa (om tid finns).
Dag 4
Tåg till Lublin
Incheckning på Guest House Wytchnienie Hostel
Besök på koncentrationslägret Majdanek
Aktion Reinharadt, högkvarter – operationen för den slutliga lösningen (om tid finns)
Judiska kvarter i gamla stan
Dag 5
Tåg (eller buss) till Krakow
Incheckning i lägenhet i Krakow
Besök på Oskar Schindler's Enamel Factory
Dag 6
Tåg till Oswieçim, promenad till själva museet – Auschwitz-Birkenau
Dag7
Besök vid judiska begravningsplatsen, judiska stadsdelen Kazimierz, Izaaka och Stara synagoga, judiskt kulturcenter samt judiskt ghetto.
Eventuellt besök i den gamla synagogan
Kazimierz, stadsdel, Podgorze, ghetto
Pladzow, ett arbetsläger
Galizia museet – Tomrummet efter förintelsen, uppmärksammar de som hjälpte till.
Buss/ Tåg: Krakow – Katowice
Incheckning på Pensjonat Iskra
Dag 8
Flyg hem
Flygbuss Sturup – Malmö C
Tåg Malmö C – Kalmar C
Måns läser på om: Majdanek, Krakow och den gamla synagogan i Krakow, den judiska stadsdelen Kazimierz, Podgorze (ghetto)
Carolina läser på om: Warszawa och Warszawa-upproret (Mordechai Anielewicz, leder Ghettoupproret). Judiska kvarter (Lublin, lite)
Maria läser på om: den judiska begravningsplatsen (Ul. Okopowa) och synagogor i Warszawa samt om Auschwitz-Birkenau, Aktion Reinharadt,
Elin läser på om: det judiska ghettot i Warszawa (Ul. Prozna, Ul. Krochmalna samt det judiska kulturcentret i Warszawa), arbetslägret Płaszów
Den färdiga resplanen!
Detta är resplanen vi ska följa på resan (om vi inte ändrar på den ännu en gång ...):
Polenresa - Maris resebyrå ♥
Dag 1
Avresa Kalmar – Malmö
Flygbuss: Malmö – Sturup
Flyg: Malmö – Warszawa
Incheckning på El Hostel i Warszawa
Dag 2
Guidad promenad genom staden. (Start i Gamla Stan)Besök på museet om Warszawa-upproret.
Dag 3
Besök vid judiska begravningsplatsen, judiska stadsdelen Kazimierz, Izaaka och Stara synagoga, judiskt kulturcenter samt judiskt ghetto.
Dag 4
Tåg till Lublin
Incheckning på Guest House Wytchnienie Hostel
Besök på koncentrationslägret Majdanek
Dag 5
Tåg (eller buss) till Krakow
Incheckning i lägenhet i Krakow
Besök på Oskar Schindler's Enamel Factory
Dag 6
Tåg till Oswieçim, promenad till själva museet – Auschwitz-Birkenau
Dag 7
Fri dag i Krakow
Eventuellt besök i den gamla synagogan
Buss/ Tåg: Krakow – Katowice
Incheckning på Pensjonat Iskra
Dag 8
Flygbuss Sturup – Malmö C
Tåg Malmö C – Kalmar C
/Projektgänget
Uppdelningen...
Vi har tänkt att ta reda på en del fakta i förväg om platserna vi ska besöka, och för att göra detta så effektivt som möjligt har vi delat upp uppgifterna lite. Vi ska sedan skriva lite i bloggen om vad vi läst, och berätta för varandra för att alla ska få ta del av kunskaperna. Detta kommer att göra oss mer förberedda inför resan vi ger oss ut på om mindre än en vecka (!). TAGGA!
Måns läser på om: Majdanek, Krakow och den gamla synagogan i Krakow.
Carolina läser på om: Warszawa och Warszawa-upproret
Maria läser på om: den judiska begravningsplatsen och synagogor i Warszawa samt om Auschwitz-Birkenau
Elin läser på om: den judiska stadsdelen Kazimierz och det judiska ghettot i Warszawa samt det judiska kulturcentret i Warszawa
Vi uppdaterar under veckans gång om vad vi lärt oss! 
Nu slipper vi sova utomhus!
Nu har vi i projektgruppen suttit och haft det trevligt i ett av skolans grupprum. Vi har också gjort massor av nytta; vi har bokat boende i Warszawa och Lublin och mailat om en lägenhet i Krakow. (Katowice har vi redan ordnat med logi i.)
Nu hoppas vi att vandrarhemmen är lika fina som de ser ut på bilderna!
Stockholm!
Hej Byggbussen!
Nu har det hänt rätt mycket igen. Vi har ännu en ny resplan. Vi har varit i Stockholm. Vi har träffat Forum för Levande Historia.
Det nya resplanen går ut på att vi skippar det polska företaget och anordnar en egen resa. Framför allt för att det blir mycket billigare. Vi reser samma tidpunkt men ska istället åka tåg mellan platserna. Och så är det lite roligare när man har fixat allt själv tänker vi. Så nu förlitar vi oss istället på oss själva och "Maris resebyrå"! <3
Vi har även varit på en ytterst rolig resa till rikets huvudstad med PA-gruppen, Mari och Anki Lagercrantz från kommunen. Tåget gick på morgonen och vi kom fram mitt på dagen. Där hade vi lite ledig tid som vi alla nyttjade på olika sätt. Det handlade bland annat om shopping, kaffedrickande, släktträffning och bokhandelsshopping.
När timmen var kommer begav vi oss till Gamla Stan och Forum för Levande Historia där vi fick träffa Åsa. Hon visade oss deras aktuella utställning "P.M" som handlar om tolerans och intolerans. Vi tyckte att detta var en otroligt bra och intressant utställning och skulle gärna se att den senare kom till Kalmar. Åsa visade oss hur de oftast gör med skolklasser och vi fick även prova på en semination. Den gick ut på att dela in människor i olika grupper och sedan genom att diskutera med varandra länka dessa samman på olika sätt. Eftersom vi ska resovisa vårt arbete i slutet av projektet tyckte vi att det var spännande att se hur Levande Historia valt att resovisa sitt projekt. Dock hade vi velat ha lite mer tid till utställningen.
Vi träffade även Karin Wiström som är projektledare på Forum. I mötet med henne pratade vi mycket om hur vi ska lägga upp resan för att få bästa möjliga resultat. Hon kom med tips och ideér som vi nog kommer att ha mycket nytta av! Vi lade inte mycket av tiden på att planera själva "redovisningen" i januari, vilket vi tyckte var lite synd eftersom det hade vart bra att höra deras åsikter om saken.
När nästa timme var kommen, den då det var dags att åka hem tog vi oss till flygplatsen. (Där Mari checkade in en sax, Carro blev haffad för att ha marmelad i väskan och Elin tyckte att hon visst skulle ta av sig alla kläderna i säkerhetskontrollen.) Sen kom vi tillslut hem efter en urtrevlig och otroligt bra dag i Svearikes huvudstad. Det känns mycket bra inför resan och vi tror på ett exemplariskt resultat!
Åh nej!
Vi har fortfarande inte fått bokningsbekräftelser ifrån vandrarhemmen i Warszawa och Lublin! Vi har ringt och mailat dessa, och det verkar inte som om bokningarna har nått fram. Oj! Vi får nog vackert boka igen, på nya ställen eftersom de gamla blivit fullbokade. Lägenheten Mari mailade i Krakow verkade också vara bokad, men vi fick tips om en annan som var något dyrare. Detta tål att tänkas på.
Kramar från oss!
