byggbussen

Hej Byggbussen!

Nu sitter jag i mitt rum, skärrad och lite tårögd. Jag har tittat färdigt på serien Holocaust från 1978. Jag blev verkligen påverkad av den. Visst är det fruktansvärt när man läser om händelser och ser skyhöga offersiffror från förintelsen. Men när man lär känna personer/karaktärer och får följa på deras resa genom det fruktansvärda 1940-talet förstår man på något sätt mycket mer.

Det som påverkade mig mest var att man fick följa helt vanliga människa. En helt vanlig familj. En mamma, en pappa och tre barn. Det är precis som i min egen familj. Det som var problemet för den här familjen var att de var födda som judar och därför nästintill ingenting värda. Man får se hur de oroar sig, hoppas och tror på att de inte kommer att påverkas av den nya nationalistiska politiken. Pappan är ju läkare och har hög status i staden. Man får se hur de panikslaget försöker bestämma vad de ska göra, om de ska fly, stanna eller kanske gömma sig? Man får se hur de ofrivilligt splittras, hur de kämpar för att hålla hoppet uppe och hur de förgäves försöker hålla sig vid liv. Det tar så hårt när man har lärt känna personerna att se all smärta de utsätts för.

6 miljoner människor. Var en av dem var en människa med människovärde.

Jag tyckte serien var bra, trots att jag verkligen har dragit mig för att sätta mig och titta på den. Jag är glad att jag gjorde det, den har gett mig en djupare förståelse av hur livet var för de utsatta.

                                                                                                       ∫Carolina