22 April - två dagar senare
Vet du vad? Nu är allt över. (Det viktiga iallafall). Nu har vi haft evenemanget = klarat av den största biten. Och allt gick bra! Maria-Pia kom dit och hade en jättebra föreläsning. Lindis sjöng superfint. Ungdomsrådet skötte sin workshop utan problem. Och vår workshop gick också bra. Även om det var svårt att "få igång" eleverna att prata så kom vi fram till endel bra saker. Allt flöt på helt enkelt, och vi fick massa lovord av kuratorerna. Nu ska vi bara skicka ut lite utvärderingar och vidarearbetsmaterial, sen är vi klara! (Väl?)
Känns lite konstigt och tomt att det inte blir mer nu. Alla dessa projektmöten och planeringssnack har faktiskt varit mysiga. Och man har lärt sig så sjukt mycket, både på ett personligt plan och på ett mer skoligt och arbetigt. (Det tror jag jag kan säga att vi alla har gjort.) Nu hinner jag inte skriva så mycket mer, för nu ska jag damma mitt rum innan det är träningsdags. Ha en bra söndagskväll!
Ps. Tidningarna kom inte, och inte radio heller. Ingen aning om varför, det var ju ett rätt stort evenemang. Dock intervjuades Maria-Pia i radio Kalmar i fredags morse. Och vi delade ut kaggtröjor till diverse högstadieelever, så lite publicitet fick ju iallafall Kagg. HÄR är länken till radioinslaget!
Snart smäller det
Hej Byggbussen!
Nu är vi alla väldigt tända inför morgondagen, precis som du känner när någon precis vrider om tändningen. Vi har tagit hand om Maria-Pia och sitter nu och lyssnar på musik och lever livet. Det har varit en tuff men fantastisk resa hit, jag har lärt mig så oerhört mycket. När jag började trean trodde jag aldrig att det skulle kunna bli såhär bra. Polen resa var helt fantastiskt (förutom toa incidenten) och våra andra små möten har gjort en så sjukt glad. Jag skulle aldrig drömma om att ha haft ett sådant här roligt och betydelsefullt projekt. Känns lite sorgligt att det är slut, det är en epok i sitt liv som slocknar men den har tänt så många nya ljusen i sig. Har fått lära känna en fantastisk lärare och kommit närmare mina bästa vänner. Det är mer än jag någonsin kunnat önska mig. sedan att jag själv utvecklats och lärt mig så mycket är bara en bonus.
Polenresan var så oerhört tuff, jag kan fortfarande känna känslan när man gick runt i Auschwitz baracker där tusentals hade dödats, se dessa barnkläder. Jag fäller en tår varje gång, att försökaförstå hur någon kan göra detta är för mig helt obegripligt men nyttigt. Det gör ont att se dessa människor, tyskarna, som just människor, men så oerhört viktigt. Att se på någon som något sämre är första steget mot fördomar och intolerans. Att dessa kunnat vara familjefädrar stör mig fortfarande och jag jobbar hela tiden med att förstå, förstå hur så många kunde dödats men det är svårt. Så många har dött och bakom varje dödssiffra finns det människor precis som vi.
Att se att rasistiska tankar än finns kvar idag gör mig illa till mods och ger mig styrka att kämpa vidare för ett bättre Sverige, Ett Sverige fritt från rasism och intolerans som ser alla lika. Alla ska kunna känna sig välkommen överallt. Att kunna förmedla detta i ett skolämne har varit fantastiskt. Att jobba med ett sådant ämne och känna att man gör skillnad har varit så otroligt roligt. Projektarbetet har lätt mig mycket och gjort mig till en bättre person. Visst det har varit tuffa tider, med tre tjejer, men det har varit framförallt så otroligt roligt. Att ha den lyckan att få jobba med tre så bra personer är helt underbart! Vet inte hur många gånger man har skrattat och haft roligt under vårt arbete, vi har verkligen lyckats med vårt projekt och jag har fått ut mer än vad jag någonsin kunnat drömma om. Så tack för allt, tack för att drog in mig i detta projekt, tack Maria för du har varit så stöttande och go person. Tack Maria, Elin och carro för att ni finns och förgyller min vardag!
Vill bara visa vad som nyss gjorde mig glad
Titta så glada alla ser ut! Utom Mari, för hon ser lite ut som en hund. Men hon kanske är glad ändå!
(För er läsare, om vi har några kvar: Detta kan beskådas på Byggbussengruppen på facebook. Det är där all (eller mycket av) vår kommunikation sker. Om ni undrade. Det gjorde ni ju säkert.)
Puss!
Lite mer saker
Sen ska även tidningen kontaktas och vi ska bestämma vad vi ska säga i början och slutet. Och på måndag 15.30 är det mötesdags med UMR!
Tjillevipp!